Första intrycket
Idag hände något spännande. Man bildar en uppfattning av en person första gången man träffar dem. Oavsätt vad folk säger, så stämmer det ganska ofta att man har bedömt dem rätt. Och har man inte det, så biter man sig fast vid det första intrycket.
Som med Joel till exempel. Första gången jag träffade honom så trodde jag att han var normal. Jag biter mig fast vid detta intryck trots att han har bevisat motsatsen nästan dagligen.
Med så kom undantaget som bekräftade regeln...
Var hos en kund och låssades veta vad jag höll på med. IT-Chefen som jag brukar ha kontakt med var inte där för dagen så jag pratade med en ekonomi-chef-gubbe istället. En äldre herre med proper kostymklädsel och som artikulerade när han talade. Det där är en seriös gubbe som man inte skojar med bestämde jag och lade på min allra seriösaste roll. (Det finns en sådan djupt där inne).
Plötsligt ringer hans telefon... Den seriösa kostymsnubben ville sjunka genom golvet och en lätt rodnad sprids över hans ansikte. Han hade Boten Anna som ringsignal... Han mumlade något om att en kollega hade bytt hans ringsignal och han visste inte hur man bytte tillbaka. -"Du är ju en sån Data-kille, kan du inte hjälpa mig att byta tillbaka till min gamla signal?". -"Visst..." skrockade jag och tog hans telefon.
Började rota runt i hans nya P990i med massor av fräcka funktioner som gubben aldrig kommer att använda. När jag kom till listan med ringsingaler så frågade jag vilken låt han ville ha.
Så dyker den plötsligt upp... Låten... Jag garvade så att jag var på gränsen till att bryta ihop!
Den seriösa Kostym-herrn hade Neger Joe! som ringsignal. Han började sjunga och kunde alla verser och klämde i ordenligt på refrängen.
Hyffsad missbedömning. När jag blir 55+ så skall jag också ha Neger Joe som ringsignal.
/Kennü
Som med Joel till exempel. Första gången jag träffade honom så trodde jag att han var normal. Jag biter mig fast vid detta intryck trots att han har bevisat motsatsen nästan dagligen.
Med så kom undantaget som bekräftade regeln...
Var hos en kund och låssades veta vad jag höll på med. IT-Chefen som jag brukar ha kontakt med var inte där för dagen så jag pratade med en ekonomi-chef-gubbe istället. En äldre herre med proper kostymklädsel och som artikulerade när han talade. Det där är en seriös gubbe som man inte skojar med bestämde jag och lade på min allra seriösaste roll. (Det finns en sådan djupt där inne).
Plötsligt ringer hans telefon... Den seriösa kostymsnubben ville sjunka genom golvet och en lätt rodnad sprids över hans ansikte. Han hade Boten Anna som ringsignal... Han mumlade något om att en kollega hade bytt hans ringsignal och han visste inte hur man bytte tillbaka. -"Du är ju en sån Data-kille, kan du inte hjälpa mig att byta tillbaka till min gamla signal?". -"Visst..." skrockade jag och tog hans telefon.
Började rota runt i hans nya P990i med massor av fräcka funktioner som gubben aldrig kommer att använda. När jag kom till listan med ringsingaler så frågade jag vilken låt han ville ha.
Så dyker den plötsligt upp... Låten... Jag garvade så att jag var på gränsen till att bryta ihop!
Den seriösa Kostym-herrn hade Neger Joe! som ringsignal. Han började sjunga och kunde alla verser och klämde i ordenligt på refrängen.
Hyffsad missbedömning. När jag blir 55+ så skall jag också ha Neger Joe som ringsignal.
/Kennü
Kommentarer
Postat av: Joel
rolig farbror med smak för kultur och musik.
Postat av: Kött
Vi kommer aldrig bli 55+. Inte en enda av oss. Vi kommer vara 15 för evigt.
Postat av: Joel
Amen toalettborste duschring.
Postat av: Kennü
Kött talar med stor visdom och sanning
Trackback