bajs - världens första luktblogg

De va la rooooligt

Då var man på plats i fiskrensets, spårvagnarnas och Bingolottos förlovade land. Jag känner mig mer än vilse, just på grund av tidigare nämnda huvudingredienser.

Efter mongisar och alien-kvinnan som brukade åka 100-bussen så är spårvagnar det jag fruktar mest av allt som gud har skapat. Spårvagnar är det hårdaste som finns i världen. Hårdare än diamant. De har inga bromsar och framförs av personer som ej är kvalificerade att bli städare. Spårvagnsförare är snäppet ovanför senildementa och uteliggare, fast med mindre rädsla. Spårvagnar dyker alltid upp runt hörn när man minst önskar det, de är stora och skräckinjagande, de är de enda fordonen som man har lyckats att få att rulla med fyrkantiga hjul.

Att hamna i vägen för en spårvagn med bilen är förvisso förknippat med livsfara, men man dör åtminstone en snabb och smärtfri död. Att åka spårvagn innebär också livsfara, men en långsamt och malande, smärtsam och vidrig död. Alla organ studsar runt i kroppen och utan njurbälte är man chanslös. Gnisslet och skramlandet ger dig tinitus eller lomhördhet i klass med att stå vid en högtalare på en Slayer-konsert.
Skulle man mot förmodan överleva en resa med spårvagn, så får man räkna med att på 40 minuter färdas lika lång sträcka som man skulle ha gjort på 10 minuter med tunnelbanan.

Jag invignings bajsar på min toalett. Det är rätt fascinerande när man börjar tänka efter. Undrar hur många som har haft sina stjert-kinder mot denna toalettring innan mig. Kanske 10 personer som jag aldrig kommer att träffa... Kanske fler... Rent praktiskt så har våra stjertar nästan nuddat varandra. Att man kan vara så intim med någon man aldrig har träffat. 

Nu skall jag torka mig innan ringmuskeln somnar. Svårt att hålla tätt då.

 Tjing tjing

/Kennü