Lasange
I dag sitter jag på "random insdutri" och låssas vara upptagen medans jag bloggar på den röda bloggen med mat-tema.
Appropå mat så käkade jag i matsalen med de andra arbetarna på industrin i dag. Jag beställde Lasange och hade inga större förväntningar. När jag fick maten så var det en redig rallar-portion som fru mat-tant lastade på. Det var en fyrkantig kub med gråaktigt utseende som serverades. Nästan som att dom hade mixat ett självdött djur som legat i vatten några dagar och sedan blandat i gelatin. Dessutom var den stor som en halv big-pac låda.
Trots att det verkade som att de hade blandat i curry och kanel så smakade den förträffligt bra. Jag brukar sällan vara liten i maten, men denna gång fick jag ta-mig-fan kämpa som ett djur. Jag tror att de stora grova industri-arbetarna fnissade åt nörden som inte kunde klämma i sig en liten barnportion med lasange utan att pusta, frusta och ojja sig som efter ett maraton.
Efter käket så insåg jag hur industriarbetare kan äta så mycket... Dom skiter mycket!
Jag hade kämpat i mig nästan hela den grå mat-kuben och kände hur sanitetsanläggningen lockade min tarm. Alltid skönt att lätta ankar efter man smällt i sig en rejäl portion så jag styrde kosan med bestämda steg mot närmaste klosett.
När jag klev in i förmaket till bajs-båset så möttes jag av en påträngande, nästan fruktig doft som slog emot mitt luktsinne. Jag stålsatte mig, andades genom munnen, kvävde kväljningarna och steg in i båset. När jag lyfte på locket så väntade där en överraskning som till en början chockade mig, men senare växlades till en känsla av att vara väldigt liten.
Jag bajsar ofta. Nästan hela tiden. Jag bajjar fan oftast i hela världen. Innan upplevelsen på dasset efter lunchen i dag så skulle jag nog klassa mig som en av de bättre bajsarna som går i ett par skor.
Det som mötte mig var ett industriarbetar exkrement av oanade proportioner. Om jag ska uppskatta så låg där säkert 1,5 kilo bajs med en färg som påminnde starkt om Lasangen jag några minuter tidigare hade frossat i mig. Jag är osäker på om personen före mig helt enkelt struntade i att spola för att denne insåg att toaletten hade fått lite mer än den gapat efter, eller om kreatören lämnade sitt mästerverk för andra att uppleva och imponeras av. Allt jag vet är att industriarbetare äter mycket, skiter mycket och kan omöjligt glömma att spola efter att ha släppt en gödselhög stor som en halv människoavkomma.
För att inte väcka några traumatiska minnen så dröjer det nog innan jag beställer Lasange igen.
// Kennü
Appropå mat så käkade jag i matsalen med de andra arbetarna på industrin i dag. Jag beställde Lasange och hade inga större förväntningar. När jag fick maten så var det en redig rallar-portion som fru mat-tant lastade på. Det var en fyrkantig kub med gråaktigt utseende som serverades. Nästan som att dom hade mixat ett självdött djur som legat i vatten några dagar och sedan blandat i gelatin. Dessutom var den stor som en halv big-pac låda.
Trots att det verkade som att de hade blandat i curry och kanel så smakade den förträffligt bra. Jag brukar sällan vara liten i maten, men denna gång fick jag ta-mig-fan kämpa som ett djur. Jag tror att de stora grova industri-arbetarna fnissade åt nörden som inte kunde klämma i sig en liten barnportion med lasange utan att pusta, frusta och ojja sig som efter ett maraton.
Efter käket så insåg jag hur industriarbetare kan äta så mycket... Dom skiter mycket!
Jag hade kämpat i mig nästan hela den grå mat-kuben och kände hur sanitetsanläggningen lockade min tarm. Alltid skönt att lätta ankar efter man smällt i sig en rejäl portion så jag styrde kosan med bestämda steg mot närmaste klosett.
När jag klev in i förmaket till bajs-båset så möttes jag av en påträngande, nästan fruktig doft som slog emot mitt luktsinne. Jag stålsatte mig, andades genom munnen, kvävde kväljningarna och steg in i båset. När jag lyfte på locket så väntade där en överraskning som till en början chockade mig, men senare växlades till en känsla av att vara väldigt liten.
Jag bajsar ofta. Nästan hela tiden. Jag bajjar fan oftast i hela världen. Innan upplevelsen på dasset efter lunchen i dag så skulle jag nog klassa mig som en av de bättre bajsarna som går i ett par skor.
Det som mötte mig var ett industriarbetar exkrement av oanade proportioner. Om jag ska uppskatta så låg där säkert 1,5 kilo bajs med en färg som påminnde starkt om Lasangen jag några minuter tidigare hade frossat i mig. Jag är osäker på om personen före mig helt enkelt struntade i att spola för att denne insåg att toaletten hade fått lite mer än den gapat efter, eller om kreatören lämnade sitt mästerverk för andra att uppleva och imponeras av. Allt jag vet är att industriarbetare äter mycket, skiter mycket och kan omöjligt glömma att spola efter att ha släppt en gödselhög stor som en halv människoavkomma.
För att inte väcka några traumatiska minnen så dröjer det nog innan jag beställer Lasange igen.
// Kennü