bajs - världens första luktblogg

Nu när pappa stormogul har brutit sin bloggtystnad så kan jag avbryta min bajs/hunger/blogg strejk och dela med mig av en speciell händelse som ägde rum för en tid sedan.

Vi hade precis käkat på Hard Rock i gbg och var lagom snygga efter gedigen ölkonsumtion. Det var packat med folk utmed Avenyn då det var Partille cup i handboll och väldigt bra väder. Det första jag ser när jag kliver utanför dörren är en stor herre med mysbyxor, bockskägg och svinraggs-frilla. Han sitter på en bänk några meter framför ingången till Hard Rock och blänger ilsket. Vi kan kalla honom för Allan Mysbrallan.

Instinktivt så känner jag att det inte är någon bra idé att försöka "bonda" och dela livserfarenheter över en öl med Allan. Mest på grund av hans arga uppseende och troliga brist på personlig hygien. Jag vänder istället ryggen mot hans bänk och inleder en högljudd fyllediskussion med mina öl-kamrater.

Plötsligt känner jag hur en fruktansvärd stank genomsyrar omgivningen och bankar på mina kräkreflexer. Jag utbrister:
- "Faaaen va här luktar kloak!"
Någon i min närhet kontrar:
- "Vänd dig om"

Jag vänder mig om och känner hur en äckelblandad förtjusning sköljer över mig. Ett hårigt arsle hänger ut och stoltserar med sina bleka kinder mot Avenyns förbipasserande. Allan har tydligen blivit bajsnödig och kommit på den briljanta idén att hissa ner mysbrallorna på öppen gata och dumpa en perfekt formad kringla på gånggatan några meter ifrån oss. Hela skådespelet är över på några sekunder. Allan Mysbrallan drar oengagerat upp mysbyxorna över sin otorkade rumpa och parkerar sig åter igen på bänken, fortfarande med samma arga blängande fast denna gång med spår av lättnad i ansiktsdragen.

Först står jag med öppen mun och glor. Jag försöker smälta vad som har utspelat sig, varför detta känns fel, hur det kommer sig att jag har totalt glömt bort stanken, varför ingen reagerar, hur Allan kan vara så oberörd, varför vakten utanför Hard Rock vänder sig om och går in, kommer Allan få ett svidande "babian-arsle" nu när han inte torkade sig?

Sedan brister det. Jag skrattar hela vägen till Storans uteservering. Jag lyckas dricka två öl under konstant skrattande. Efter en lång stund lyckas jag lägga band på mig själv i några minuter och kväver asgarvet till ett försiktigt fnissande. Detta tills någon nämner anekdoten på nytt och jag återigen viker mig av skratt.

En utav de som delade denna upplevelse med mig passerade samma plats två dagar senare när han skulle gå på Springsteen konsert. Allan satt inte kvar, men hans avkomma låg kvar där han hade lämnat den. Kringlan var något mörkare till färgen och någon stackare hade visst trampat på den.

När jag blir stor så skall jag sitta på den bänken med Joel. Vi ska dricka öl och "göra en Allan" på trottoaren. Sedan skall jag sälja mina memoarer till Aftonbladet eller TV3.