bajs - världens första luktblogg -

Sie finale dag of trabajo

Sitter och resurskonsultar (se slappa.) på min sista dag på jobbet innan "le grande tranquility" tar mig i sitt sköte. Semestern har redan tjuvstartat med eminent besök från mina kära skyddslingar från de karga landskapen i norr. Vi kan kalla dom BajsJoel och Snoran för att inte hänga ut någon. Veckan har varit underhållande och jag ser inte mitt kall som fritidsassistent till förståndshandikappade som en börda. De små liven kan kläcka ur sig de mest dråpliga kommentarer och verkligen sätta guldkant på tillvaron.

BajsJoel har handlat på Teknikmagasinet/Hobbex för hela sitt bidrag och det har resulterat i många roliga prylar, hysteriska asgarv, gröna plastkulor från soft-airgun i hög fart mot huvudet samt skavsår på lillfingret från den beroendeframkallande gyrobollen.

Gyrobollen is DOPE!

I kväll blir det bastu och bubbelbad samt grill på terrassen med ytterligare några mentalt förhindrade (se inavlade.) från byn. En siare skulle få sparken om denne ej förutspådde våldsfyllan som kommer att äga rum under kvällens aktiviteter. Men detta är dock ett saftkalas om man relaterar det till vad som komma skall. I morgon har jag abonnerat Gröna Lund och Cippolini i den kungliga hufvudstaden för att tillsammans med hundratalet av mina närmsta bekanta celebrera min 26:e födelsedag. Hela tillställningen kommer att ackompanjeras av de välpolerade gossarna i Perssons Pack (man får kalla dem för det nu när Magnus är tillbaka). Jag har inte informerat TV-4, PP och Cippolini att jag har abonnerat, men de borde de nog kunna klura ut själva, för jag kommer att äga stället!

Vakten: När är din födelsedag?

Kennü: 21:a juli

Vakten: Vilket år?

Kennü: Varje år

I dag hände det igen! Varje gång jag smiter iväg för att exkrementera sprutbajs på den offentliga toaletten på företaget jag sitter hos händer samma sak.

Här följer en miljöbeskrivning:

Toaletten är av klassiskt industrimått. Den har vitt kakel med bruna fogar och porslinsatteraljer med ett äldre snitt. Man kommer in i en "lobby" med två handfat och två dörrar som leder till två till synes avskärmade och högst privata bås. Denna avskärmade och privata känsla kan inte vara mer missledande! Toalettbåsen har för visso riktiga gipsväggar, inte sånna skärmar som man har på vissa offentliga toaletter som inte går hela vägen ner till golvet. Men dessa väggar fungerar snarare som en resonanslåda än ljuddämpare. Detta gör att om två personer befinner sig på varsin toalett så kan man urskilja minsta lilla ljud som avges från grannbåset. Man kan nästan höra om den andra personen är omskuren eller inte.

Scenario:

När jag har överkonsumerat olämplig kost eller druckit perverst mycket alkohol kvällen innan så blir produkten en gasblandad ärtsoppe konsistens som är omöjlig att smyga ut ljudlöst. Varje gång jag har fattat mod och beslutat att tömma tarmen på toaletten som jag beskrivit ovan, så inträffar följande. Jag hinner ganska precis landa med skinkorna mot den kalla porslinsringen när jag hör någon komma in i lobbyn och sätta sig i båset bredvid. Jag sitter så tyst jag kan med en knipande känsla i magtrakterna och en kväljande kräkkänsla i halsen. Kan höra varje manöver min bajs-kamrat gör och har inte mod att släppa lös världskriget och skrämma den stackarn. Tyvärr är denna person (det bara måste vara samma person varje gång) en livsnjutare som tar god tid på sig på toaletten.

Efter många minuters medling och övertalning av min ringmuskel att knipaihop tills jag blåser faran över, så kan man göra personen bredvid spola, gå ut i lobbyn och tvätta händerna, ta god tid på sig att torka händerna och slutligen lämna mig ensammen. Känslan är förlösande när jag äntligen får släppa lös mitt bruna inferno i den gapande porslinsmunnen.

Om detta skall fortsätta så måste jag nästan ertappa personen med samma bajs-schema som mig med att exkrementera ljudligt, och i steg två identifiera denne. Om jag på ett diskret sätt kan göra personen medveten om att jag känner till hans förehavanden så kan jag sedan med gott mod och samvete i framtiden släppa loss min ringmuskel-orkester, även när vi tandembajsar. Den mystiske personen kan då ej gå ut i pressen eller skicka ett massmail och berätta att det är jag som för sånt oväsen på toaletten, utan att själv riskera att offentliggöras.